När kommer LEC få fram ett världsmästarlag?

Efter att G2 Esports omskrivna laguppställning vann Mid-Season Invitational 2019 och besegrade SKT på vägen mot VM-finalen på hemmaplan verkade regionen äntligen ha blivit en kraft att räkna med. Men pokalen gled dem ur händerna efter en brutal förlust med 3–0 mot FunPlus Phoenix och den verkar ännu längre bort för varje år som gått sedan dess.

Med tanke på att inget LEC-lag gått längre än till kvartsfinal de senaste två åren behövdes en förändring och det har Riot Games verkligen levererat.

LEC har anammat paradigmet ”more is more” och expanderat i nästan alla riktningar. Europa har bildat den nya storregionen EMEA tillsammans med Turkiet, CIS, Mellanöstern och Afrika.

Men den största förändringen är att fler matcher spelas tack vare ett nytt format där LEC-lagen möts regelbundet i bäst av tre och bäst av fem.

Det ger mer träning och matchvana åt LEC-lagen vilket kanske kan göra dem mer jämbördiga med LPL och LCK. Men kan det verkligen hjälpa ett EMEA-lag att lyfta Summoner’s Cup?

Erfarenhet. Experiment. Sårbarhet.

Först och främst bör vi kunna konstatera att fler matcher leder till bättre lag. Nykomlingar får mer erfarenhet samtidigt som lagen får fler möjligheter att experimentera och identifiera svagheter att åtgärda. Kanske får vi till och med se fler förändrade laguppställningar nu när det finns tre säsonger per år.

Men kvantitet är poänglöst utan kvalitet. Och det är där som det nya formatet verkligen ser lovande ut för LEC. Varje säsong inleds med tre veckor av matcher som spelas i bäst av en. Alla lag möter varandra en gång och sedan blir de två sämsta lagen utslagna direkt.

En eliminering i det stadiet vore katastrofal för vilket lag som helst eftersom de lagen hålls borta från rampljuset i två månader. Inga högintensiva träningsmatcher, ingen tävlingsmiljö att spela i och ingen exponering för deras sponsorer.

Därför bör pressen på lagen vara högre i varje match. Alla lag har incitament att prestera på topp eftersom inget av dem kan ställa upp med en extremt svag laguppställning utan allvarliga konsekvenser.

Den tidigare Fnatic-tränaren Jakob ”YamatoCannon” Mebdi menar att formatet kommer att sätta samma press på lagen som ett hot om nedflyttning hade gjort.

Samtidigt poängterar han att det är i den etappen som skrällar är som troligast och att det kan leda till obalanserade grupper i nästa etapp. ”Om till exempel G2 eller de stora lagen får en dålig start kan vi hamna i en situation med ojämna grupper och då kommer nog slutspelet att se väldigt konstigt ut.”

Det finns också en risk för obalanserade matcher under de två senare säsongerna beroende på hur vinnarna av vintersäsongen reagerar på att få en garanterad plats i LEC-slutspelet i slutet av året. Eftersom det finns tre säsonger är det fullt möjligt att de slår av på tempot och väljer att experimentera med olika strategier eller bara ta det lugnt och minimera risken att bli slutkörda.

Dessutom menar många (bland andra top-lanern Andrei ”Odoamne” Pascu) att det bara kommer att finnas en sann LEC-mästare i år och att det kommer att devalvera värdet av de tre slutspelstitlarna.

Vårsäsongen har dock nya incitament i form av två MSI-platser tack vare egna formatändringar, och de flesta lag lär vilja hålla sig i form under sommarsäsongen inför den avslutande tävlingen.

Men i praktiken beror allt på hur lagen egentligen reagerar på förändringarna.

Ett kulturellt skifte

Oavsett hur bra det nya formatet är kommer lagkulturen att bli oerhört viktig.

Möjligheterna finns där – det här formatet kan leda till en väldigt utmanande tävlingsmiljö som kan driva lagen till förbättring. Men om vissa inte tar träningsmatcherna på allvar eller om solokön på EUW blir en katastrof (vilket har hänt tidigare) kan det bli ännu svårare för toppspelare i EMEA att matcha de kinesiska och sydkoreanska lagens höga nivå.

Att spela PC-spel är en central del av den sydkoreanska kulturen. Internetkaféer (”PC bangs”) är oerhört populära bland landets tonåringar. Och esportstjärnor i Sydkorea och många andra delar av Asien är megakändisar. När LPL-laget EDward Gaming vann VM 2021 utspelades scener på kinesiska gator och torg som påminde starkt om bilderna från Buenos Aires då Lionel Messi vann fotbolls-VM med Argentina förra året.

Europa är inte i närheten av det – vi får knappast se hysteriska folkmassor under Eiffeltornet om Fnatic vinner VM i år.

Men på tal om kultur har en starkt bidragande orsak till LEC:s tidigare framgångar varit regionens förmåga att utveckla nya spelare. Turneringen European Masters (som numera går under namnet EMEA Masters) har gett ännu mer exponering åt lovande talanger. Hur det ökade antalet regionala ligor (bland annat i Turkiet) kommer att påverka det återstår att se.

Å ena sidan bör det ge spelare från de tidigare wildcard-regionerna en lättare väg till LEC. Å andra sidan kan bristen på en VM-plats göra att spelarnas intresse för ligorna minskar och att hypen kring deras egna tävlingar mattas av. Det kan i sin tur leda till att man får fram färre stjärnor. Till exempel var det i turkiska TCL som superstjärnorna Rasmus ”Caps” Winther och Gabriël ”Bwipo” Rau påbörjade sina banor.

Och även om man får fram nya stjärnor finns det alltid en risk att de lämnar regionen helt och hållet. LCS-lagen är nämligen rikare och kan locka med så mycket pengar att många europeiska spelare flyttat till USA de senaste åren.

Om det nya LEC-formatet faller väl ut och det nya djärva LCS-upplägget med dagtidsmatcher på vardagar inte går hem kanske EMEA får ännu lite bättre förutsättningar att behålla sina talanger och ställa upp med bättre lag.

På det hela taget är det nya LEC-formatet väldigt spännande. Även om det bara är en liten del av ett mycket större pussel bör de här förändringarna återupprätta LEC:s konkurrenskraft på den internationella arenan.

Det kanske dröjer längre än till VM 2023 innan de positiva effekterna blir tydliga men det råder ingen tvekan om att potentialen finns där. Tack vare det nya systemet kanske LEC äntligen kan erövra Summoner’s Cup.

Nu är det upp till spelarna själva att visa framfötterna.